Feber.

Denna blogg handlar lite om natten.

Mys bestämde sig för att åka från jobbet 22.00 efter en nätt arbetsdag på 13 timmar. Ja vad gör man inte när en det är deadline för en samling.
Det var uppgjort att jag skulle gå ner och möta upp henne på gatan hoppa in i Griffin och dra iväg till CW Scheele för att hämta cortison. Hade inget cortison för dagen. Burken var borta när dosetten skulel fyllas på. Och recepten var i vårt nyhyrda förråd i Kungens Kurva.

Eftersom min feber hade hägrat hela dagen så hade jag inte orkat gå 300 meter till vårt lokala apotek.
Anyhow.............just när jag tagit på mig jacka och skor ringer mys. Södra länken är stängd.............detta innebär att mys kommer hem cirka femton minuter senare. Jag går in och ringer mamma............alltid mysigt att prata med mamma när man är sjuk.

Går sedan ner och hoppar in i Griffin när dom kommer.
På ett litet kick har vår kille tagit oss till Klarabergsgatan och jag sitter inne på CW Scheele med en nummerlapp i handen på deras lackade träbänkar.
Bredvid hamnar snart en ung tjej..............typ 25-års åldern med en liten dotter på 3 år. Dottern pratar inte mycket. Upptäcker att hon har sin napp fastsatt i ett silverhalsband runt halsen. Handy.............kan hon ju inte tappa borta nappen. Frågan är ju typ när man ska sluta med napp. vet inte för jag har inte haft barn!
Men i den åldern borde det ju kanske vara begränsad tillgång till napp............äsch jag har så mycket ideér. Efter en kort stund tar den lilla tjejen ut sin napp............med den kommer stora vita lite tjocka trådar. Det visar sig vara tuggummi! Det ska ju inte barn ha iaf...............så mkt vet jag..............och definitivt inte med napp. Sedan dinglar tuggummit runt hela nappen.

Efter en tjugo minuter blir det min tur. Jag ska hämta ut min recept som min doktor skrev i oktober............då hon skrev ut alla mina leverrecept. Efter typ tre minuters sökande i sin apoteksdator............................konstaterar hon att det finns en drös med recept där men INGET med cortison. Jag frågar igen.............men nej det finns inget recept.
I bakhuvudet dunkar orden ifrån min förra läkare "att jag kan inte ha dig Angeline på gatan i New York utan cortison". Dessa ord kommer ifrån när hon berättade för mig hur jag skulle placera min medicn när jag är ute och reser. Detta var även på tiden när jag flög.

Tillbaka på CW Scheele detta underbara dygnet-runt-öppna-apotek finns inget cortisonrecept i mitt namn. Känner att febern har krupit in i min tröjan i form av svett...........inte mysigt. Känner stressen över att klockan snart är midnatt och något cortison har jag inte tagit idag.
Frågar om närmaste akutmottagning som har minst på listan. Det visste hon inget om.

Vi beger oss raskt till St Göran. Kommer till kassan relativt snabbt och konstaterar att det är tio timmars väntetid. Sköterskan tipsar oss om Karolinska........................med vetskapen om att vi kan bli utslängda i och med att vi inte bor i deras upptagningsområde. Jag trodde att är man sjuk så är man inte det. Man måste vara sjuk på rätt plats också.


Drar till Karolinska.................på väg till Akutmottagning för vuxna passerar man Förlossning. Jag berättar för mys jag skulle vilja se hur en gravid kvinna ser ut som kommit så här långt. Hur ont ser hon ut att ha. Tankar börjar springa i mitt huvud. Skriker dom, gråter dom, haltar dom av smärta..................kommer det en förvirrad livrädd man bakom som inte vet vad han ska göra?
Jag är nyfiken..................picknick framför förlossning nån dag eller natt kanske haha!!

Väl inne på akuten går det i slowmotion............att trycka fram oss när dom ser att vi har kommit dit...............................finns inte på världskartan inom dom närmaste tio minuterna. Skvallret med kollegorna hägrar............................eller så blöder jag för lite.
Förklara mitt problem att jag inte har något cortison................sedan kommer följdfrågan från sköterskan................................och vad är problemet?? Har jag inte just beskrivit det??
Snacka om att inte kunna formulera sig. Hon ville ju veta varför jag knaprade cortison.........................men fråga det då. Varpå jag förklarar att jag har en AutoImmun Hepatit. Då vill sköterskan vet vilken bokstav min hepatit har.........................den har ingen upplyser jag. Då rablar sköterskan upp olika bokstäver hepatiter kan ha. Jag håller fast att den har ingen bokstav. Samtalet avslutas och jag får veta att dom inte har så mycket kö.
JIPPIE!!!

Efter att väntat i cirka en kvart kommer en manlig sjuksköterska och hämtar oss och placeras oss innaför dörrarna i ett rum på medicinavdelningen. Efter tio minuter kommer det en tjej typ i min ålder som är läkare..............efter ytterligare fem minuter har hon försett mig med tabletter för dagen plus att hon har skickat iväg ett recept till Apoteket.
Tackar henne för att hon besparat mig ytterligare ett besök på CW Scheele denna natt.

Hemma var vi kring ett.

Så var det så här............

Tänk att våren är i antågan jag har en underbar familj en sambo som älskar mig. Allt verkar bra.
Letar fortfarande ett jobb som är mera regelbundet.

För att slå hål på denna bubbla utav lycka så ringde jag min sköterska för att kolla hur jag mår. Mina prover har ju varit dåliga hela året....har sprungit och lämna prover var tredje vecka. Och detta har lett till att jag har fått höja mitt cortison med 100% dagligen. Inte undra på att jag inte kan gå ner i vikt. Cortisonet binder vatten.
I mitt samtal idag med min sköterska så var det inga positiva nyheter. Mina prover har gått upp, fick höja mitt cortison från 10mg per dag till 15 mg per dag.
Inget som jag mår bra utav mentalt ................har för många tankar i huvudet.

Så ringde doktorn...........

Sjukskrivningen var ett faktum...............

Om man kollar lite bakåt och ser hur det ser ut när jag blir sjuk. Får jag en förkylning så håller det ju i sig i typ två veckor. Nu har jag influensa..............och är inne på vecka två. Vad kan man säga.........jag följer min kurva. Andra människor som inte har någon autoimmun sjukdom är kanske inte sjuk lika länge som jag. Men men nu är det så här min kropp frunkar. Bara gilla läget.Tog lite Otrivin idag...........jag var inte täppt i näsan.............men det sätta igång någonting. Det började rinna iaf.

Doktorn skulle skriva ut lite Nexium till mig.....................som jag kan ta i förebyggande och direkt efter att det börjar göra ont i magen utav mat och andra saker jag stoppar i mig...............typ alkohol. Men känns inte som att det är läge att dricka något alkoholhaltigt när proverna inte är helt ok. Ska tillbaka om två veckor och lämna nya prover.

Det känns ju onekligen lite tungt att tugga i sig 10 mg Cortison istället för 5 mg som jag vanligtvis brukar göra, särskilt med tanke på biverkningarna.

Andra promenaden.

I år är året när jag ska förändra min kropp. Vågen slår över på tal som är alltför stora för mitt eget välbefinnande. Och efter höstens upptrappning utav Prednisolon så finns det inga alternativ.
Så detta har lett till att jag hittills i år har gått två promenader, den första varade i tjugosex minuter och dagens promenad varade i tjugofem minuter.
Finns det något som jag verkligen ogillar så är det promenader. Det är seeeeeeeeeeeegt, det är tråkigt, det är långsamt och allt annant än kul. Får jag med mig min sambo så är jag dessutom grinig sur och har ett extremt juvenalt temperament.
Men måste ha en soft start så att jag sedan kan ge mig hän åt alla LOVELY bollsporter, badminton (liiiiiiiite rädd för detta då detta har orsakat mys trippla diskbråcksoperationer), squash och tennis bl a. I am a sucker for bollsporter :)!