Så tog vi tåget ut till Flygplatsen. Smidigt ett stopp som tog mindre än tio minuter. I ett tåg som såg ut att komma ifrån WWII.
Jag kommer ihåg sist jag var på denna flygplats var i sällskap med
Peter, Linda och Marlene. Peter, Linda och jag hade då bilat runt i Frankrike, Schweiz och Italien. Eller vad ska man säga jag hade skjutsat dom runt i dessa länder under cirka tio dagar. För det var ju bara jag som hade körkort. Då var man ung. Detta hade jag inte gjort idag. Innan vi flög hem den gången så åt Peter spagetti och köttfärssås. Tallriken som detta serverades på såg ut att komma ifrån 60-talet och hade texten Geneva Airport. Helst plötsligt gör Peter en liten förvånande manöver. Tallriken åker ner i hans väskan. Och följer med hela vägen hem till Umeå. Och vad jag vet nu så har han lämnat tallriken i en studentkorridor i Umeå. Jag skulle faktiskt inte ha något emot att ha den hemma. Det skulle vara en riktig souvenir det :)!
Jag tror att dessa vodkaflaskor förföljer mig. Men visst är det fint med bling bling :)! Flygplatsen omgår för tillfället en stor förändring och höll på att byggas ut. Shoppingen var ingen höjdare. Det som var bra var att killen vid incheckningen hade meddelat oss när Lisa sa att jag var klaustrofobisk att det inte skulle bli mycket folk på planet.
Min efterrätt, en väldigt trevlig historia fylld av luftig choklad.
Lisa är ju inte så intresserad i choklad som jag är. Så för henne blev det en äppelkaka.
Lisa i egna tankar i sin egna värld långt långt borta från oss andra....
Det blev suddigt för det blåste så mycket. Pratade även med mamma här.
Bussen som tog oss ut till flygplanet. Jag kan säga att denna transferbuss rymde alla som skulle med planet. Vi var max 20 stycken. Min klaustrofobi var inte alls närvarande under denna flygning.
Maten var helt ok och ett superbra avbrott på annars en lång och tråkig flygning. Alla avbrott gör ju att mina tankar på eventuell instängdhet och flygrädsla hamnar längre bort. Thomas Cook var ett trevligt flygbolag. På Arlanda träffar vi samma man som vi snackade med på vägen ner. Han och hans fru hade åkt skidor på en annan alptopp än den vi var på. Ringde till TOP CAB som hade en bil till oss inom fem minuter. Så var vi hemma cirka ett på natten. Så var denna underbara resa till ändå. Vi kommer inte att vänta så här länge tills vi åker någonstans nästa gång.
Jag kommer ihåg sist jag var på denna flygplats var i sällskap med Peter, Linda och Marlene. Peter, Linda och jag hade då bilat runt i Frankrike, Schweiz och Italien. Eller vad ska man säga jag hade skjutsat dom runt i dessa länder under cirka tio dagar. För det var ju bara jag som hade körkort. Då var man ung. Detta hade jag inte gjort idag. Innan vi flög hem den gången så åt Peter spagetti och köttfärssås. Tallriken som detta serverades på såg ut att komma ifrån 60-talet och hade texten Geneva Airport. Helst plötsligt gör Peter en liten förvånande manöver. Tallriken åker ner i hans väskan. Och följer med hela vägen hem till Umeå. Och vad jag vet nu så har han lämnat tallriken i en studentkorridor i Umeå. Jag skulle faktiskt inte ha något emot att ha den hemma. Det skulle vara en riktig souvenir det :)!
Min efterrätt, en väldigt trevlig historia fylld av luftig choklad.
Lisa är ju inte så intresserad i choklad som jag är. Så för henne blev det en äppelkaka.
Lisa i egna tankar i sin egna värld långt långt borta från oss andra....
Det blev suddigt för det blåste så mycket. Pratade även med mamma här.
Bussen som tog oss ut till flygplanet. Jag kan säga att denna transferbuss rymde alla som skulle med planet. Vi var max 20 stycken. Min klaustrofobi var inte alls närvarande under denna flygning.
Maten var helt ok och ett superbra avbrott på annars en lång och tråkig flygning. Alla avbrott gör ju att mina tankar på eventuell instängdhet och flygrädsla hamnar längre bort. Thomas Cook var ett trevligt flygbolag. På Arlanda träffar vi samma man som vi snackade med på vägen ner. Han och hans fru hade åkt skidor på en annan alptopp än den vi var på. Ringde till TOP CAB som hade en bil till oss inom fem minuter. Så var vi hemma cirka ett på natten. Så var denna underbara resa till ändå. Vi kommer inte att vänta så här länge tills vi åker någonstans nästa gång.
2 kommentarer:
Hahaha! Jag funderar ibland på att gå dit och ta tillbaka den, men jag kan tänka mig att någon skulle göra motstånd. En del skulle säkert döda för en sådan dyrgrip!
Ingen kommer att göra motstånd. Det är bara att ge efter för känslan. Skicka in Jim han är snäll och då funkar det ju :)!
Skicka en kommentar