Resa bort.

Slängde oss på Arlanda Expressen. Kollar resehandlingarna. Hmmm att det ska vara så svårt att skriva ut all info. Typ vilken terminal vi ska resa ifrån. Fick ringa och fråga Ving. Det var terminal 5 JIPPIE! Har inte varit i denna terminal på snart tio år tror jag. Hade lite ont om tid. Så Lisa sprang i förväg och jag tog väskorna och kom efteråt. Vi hann checka in i tid. Hade t om några minuter tillgodo. Jag fastnade i säkerhetskontrollen..........typiskt. Mina skor var problemet. Pillade i mig en tablett Sobril. Ringde Johanna och sa att hon stod som kontaktperson för vår Maximus. Hon är en klippa. Köpte lite choklad och tidningar. Sedan var det bara att gå på planet. Vi hade fått allt annat än bra platser. Men men...... Ringde mamma, som jag alltid gör innan jag flyger. Gick ombord och meddelade flygvärdinnorna att jag hade klaustrofobi, flygrädsla och tagit i lugnande. Dom blir så glada när man berättar för dom :)! Det var tre platser i rad på vardera sidan om gången. Vi hade fått fem rader ifrån nödutgången längst bak. Och närmast fönstret. Hmmm jag vill sitta vid gången inte intryckt vid något fönster. Till Göteborg var det cirka 20 personer i planet. I Göteborg gick det på en MASSA ungdomar. Planet blev fyllt. Så fick vi lite flygplansmat, alltid lika spännande kulinarisk upplevelse.

Det blev lite kyckling med sallad och någon chutneyröra.

Lisa hade en uppblåsbar kudde för sin nacke dvs den där förbaskade whiplashen., sjukgymnastens rekommendation.Titta jag flyger!! Ser inte alltför rädd ut heller. Fick i mig en Sobril till i Göteborg.
Klockan åtta på kvällen steg vi av i Grenoble. Då hade jag tillbringat nästan F E M timmar på planet. Det är inte länge till en USA-resa nu :)! Kanske alltså..............

Vi hade ju ingen transfer till Alpe d'Huez så jag raggade reda på en transferbuss vi fick haka på. Langley var så snälla att vi fick åka med dom. Lisa drog på sina må-illa-armband och fick ett åksjukepillar av reseledaren. Så tog hon sin uppblåsbara kudde runt nacken och jag tog hennes stödkrage till min svankande ländrygg, sedan sov vi. Vaknade just när vi skulle börja köra upp dom 1860 meter över havet. Det var 21 underbara skarpa kurvor som vår franska busschaufför tog oss genom. Vi kom fram kring elva.
Eftersom vi var sena och hade missat middagen tog det fem minuter så hade vi denna bricka på vårt hotellrum :)!