International meeting in Stockholm

Äntligen!! Klockan tio skulle vi ses på Scandic hotell inne i stan. Naturligtvis var mitt tåg försenat. Men Lisa var å plats och hade redan börjat prata med Ron. Det var helt fantastiskt att vara på plats och höra hur den här amerikanska killen berättade om hur deras förmedling var uppbyggd. Efter inte alltför lång tid kom John Weltham ägaren och grundaren. Han tog med oss upp till en svit och svarade på alla våra frågor och vi svarade på alla hans frågor. Tiden flög fram. Det var ett underbart samtal. John är advokat och har därför en väldigt bra bild om hur dessa föräldraroller ska skrivas på papperet för att barnet skulle bli vårt osv. Men det fanns inte något negativt i samtalet. Att John dessutom hade varit tillsammans med en danska som såg ut som Lisa gjorde det hela roligare och såklart gemytligare. Andra ämnen som avverkades var att George Clooney ser bra ut, är lila snyggt?, svensk choklad är bäst, när Johns söner ville veta vem av deras pappor var deras biologiska pappa. När vi lämnade John och hotellet, var vi glada och upprymda. Han tyckte att vi skulle passa i deras program. Man måste ha dom rätta intentionerna för att få hänga med dom. Vilket vi tycker är helt ok. Och för första gången på länge kände jag mig relativt frisk. John hade bara frågat vad jag hade för sjukdom och sedan var det inget mer med det.

Lisa gick till jobbet. Och några timmar senare möttes vi igen denna gång för att vara med på mötet. På vägen dit delade vi på en kebab och försökte prata igenom alla våra frågor och funderingar som hade väckts på förmiddagen under den 5 minuter långa promenaden. På mötet var det två straighta par och en singelkille och vi. Mötet gjorde det hela bara till en mer positiv grej. Här skulle man inte bli lämnade i sticket ifall ens surrogat fick missfall t ex. Utan vårt avtal skulle inte vara klart förrän vi hade vårt barn. Och barnet skulle få dubbla medborgarskap. Skulle vi gå igenom detta skulle vi satsa på tvillingar med ett ägg från mig och ett från Lisa.

Med massor av tankar i huvudet fortsatte vi kvällen i amerikanskt tecken. Gled in på Sergelbiografen och kikade på Zac Effron i "17 again". Lättsam bra och rolig rulle!

Dagen var otroligt innehållsrik tankar och frågor snurrar i huvudet. Nu vet vi att det är möjligt om man har en miljon på fickan. Men först och allra först ska vi fixa Lisas nacke. Och den doktorn ska vi se i juni.

E-mail-korrespondens med USofA

Har i några veckor mailat fram och tillbaka med en förmedling i USA. En surrogatförmedling, Circle of Surrogacy. Dom verkar vara svaret på våra böner. Förutsatt att man har pengarna. Så på onsdag är dom i stan och vi ska få ett snabbt möte med deras marketingkille. För Ron grundaren var redan fullbokad. Vi har så många frågor och funderingar om detta. Det man har läst om alla olika surrogatförmedlingar i europa har ju inte alls varit positivt. Men denna förmedling verkar allt vara enkeltoch VÄLDIGT bra! Så för att överhuvudtaget få träffa någon från denna förmedling har Lisa och jag skickat in bilder på oss och Maximus. Men även skrivit ett brev om oss. Dessa bilder skickade vi!
Alperna 2009Frankrike 2006Julkort 2008. Detta kort fick vi många komplimanger för utav förmedlingen.

Frågor vi har svarat på är t ex.
Are you open to abortion for severe, life threatening physical or mental abnormalities?
(Severe meaning no chance at survival after birth)?
Yes
If it was determined that the child had Down’s Syndrome would you want to abort the
pregnancy?
Depends how far the pregnancy has gone.
If the child was to be born with a severe handicap (e.g. missing limb) would you want to abort
the pregnancy?
Again this depends on how far the pregnancy has gone.
Are there any conditions not mentioned that you would NOT abort for?
Most conditions we wouldn’t abort for. However depends how far along in the pregnancy and what the condition is.

Vem tänker på såna frågor innan dom skaffar barn? Ser verkligen fram emot onsdag då vi ska få träffa dom och sedan gå på möte med en massa andra olyckliga människor som också vill ha barn men inte kan.

Reunion with da gang!

Knasigt roligt men tänka sig att Madde var i Stockholm och även Linda, som vanligtvis bor i Grekland. Att Mia, Carina, Johanna och jag sedan bor här i stan gjorde det hela möjligt. Och möjligt var det för denna reunion. Dom tjejer som saknades från 9B var Erika, Eva, Hanna och Cissi. Det var underbart väder denna vackra dag. Jag hade bokat bord på Fåfängan ett superställe där jag har brunchat några gånger förr. Utsikten man får över Gamla Stan och Djurgården är suverän. Med på denna brunch var Lindas tvillingar Amalia och Sofia och Maddes barn Ida och Max. Johanna lämnade Moa och Alma hemma. Och Carina och Mia hade sina blivande bebisar med sig i magen.
En sån här dag gör att jag reflekterar över livet. Funderar på vart vi kom ifrån och vart vi är och vart vi ska. Våra likheter och olikheter. Vad som håller oss ihop, lever vi dom liv vi vill leva, trivs vi med dom livskamrater vi har valt, diggar vi att bo där vi bor? Tankarna är många. Dessa tjejer och jag har tillbringat så mycket tid tillsammans. Gått i samma klass från lekis till nian, ja det blir några timmar per dag. Alla fester vi har haft ihop eller vår 2 veckors tripp till Kos. Alla skolavslutningar ja minnen är många och otroligt kära för mig. När man blir äldre inser man vad lyckligt lottad man är att ha kvar samma polare från barndomen, jag uppskattar dessa brudar enormt för att dom finns i mitt liv :).

Anyhow brunchen var god volymen på stället var hög. Och det gick som inte att undgå tanken att alla mina vackra vänner nu har barn eller snart ska ha barn men inte jag. Ett litet blödande sår i hjärtat som fixas med ett plåster men ibland åker plåstret av å då gör det ju mer ont. Idag var plåstret av litegrann. Och ibland tappar jag plåstret. Men som tur är så brukar Lisa vara en stjärna på att fixa plåstret. Och idag fick hon plåstra lite.

Här är hela bunten på väg ner från Fåfängan efter en stor brunch. Posing for da kamera! Hoppas att det inte dröjer lika länge tills nästa gång.

Årsmöte + Eurovision Song Contest

Hade årsmöte och arbetshelg med RiksFörbundet för Leversjuka på Ronald McDonald. roligt att se alla igen. Det är ju inte ofta vi ses, vi har ju mest våra möten på MSN eftersom vi är spridda över hela landet :)! Idag var det lite speciellt eftersom Catti som har varit ordförande i många år lämnade över stafettpinnen till Nettan. Blir spännande. Catti var den som värvade mig till styrelsen för cirka ett decennium sedan. Jag sitter som suppleant sedan något år tillbaka. Mindre ansvar än om man har en ordinarie plats som jag har haft alla andra år.
På kvällen var det ESC som gällde. Jag diggar verkligen att Lisa och jag har har musiken gemensamt. Tyvärr gick det inte så bra för vår Malena Ernman.

Men däremot för vårt grannaland Norge som vann med sin lilla gutt Alexander Rybak och hans "Fairytale"! Grattis Norge!

Lisa sjuk = snabbmat

Efter att man har haft besök så tenderar Lisa och jag till att ta det lite lugnt och slappa efter. Det gjorde vi idag. Det blev en Dr Oetker pizza i ugnen serverade med lite sallad. Voila så var middag på plats smidigt och enkelt. Att Lisa gick ingenstans utan sin nosspray och näsdukar kan ju eventuellt ha något med saken att göra också.

Avresedag för mamma

Idag var mammas sista dag i storstaden. Den spenderade vi i stan tillsammans med lillasyster. Syster fick en klipptid och så fick jag på samma ställe men i två olika lokaler. Efter att ha blivit klippt drog vi oss till Kungsträdgården och TGIF..............ett av mina favoritställen. Mamma bjöd på varm choklad och vi kurade ihop oss under fleecefiltar ute i vårsolen. Sedan åkte vi hem till oss och åt mat och lite efterrätt. Mamma och jag passade på att inviga mitt nya Loppanspel som jag fick utav Jellingerna i julklapp. Sedan var det bara att bege sig till stationen för systrarna Nygren. Vinkade av mamma med tåget som gick kring halv åtta.
Tack mamma för att du kom ner när jag fyllde år :)!

Solvalla

Maximus hinner stadga sig snart snabbt när det kommer fram en väska och har har han tagit herraväldet över mammas väska. Kolla vad stolt och allvarlig hans min är! Idag ringde det på dörren som Lisa sa. Så kom den där andra presenten. Fin ask var den i. Jag blev kär bara när jag såg asken.

Sedan öppnade jag den........

Och fann denna underbara musikmaskin i den. En Ipod. Underbart! Färgen är lila och den är bara såååååååååååååååååååååååå väldans fin. Tyvärr kommer färgen inte riktigt fram på bilden. Men lilafärgen är vacker på min Ipod. Jag tänker ofta på mormor när jag ser mina lila saker runt omkring mig. Min underbara prinsessa hade passat på att personliggöra Ipoden till mig. AJ LAJK DAT A LOT!! Så hon lät dom gravera in detta.

Efter att ha varit och kört en sväng under dagen så bestämde mamma och jag för att åka till Solvalla. Mamma har aldrig vart där och jag har endast varit där en gång. Jag gick back några tior och mamma gick plus några tior. Men det roliga är ju att vara där på plats när det händer, tycker jag i alla fall. Har man trevligt sällskap är det pricken över iet. Lisa hjälpte oss via telefon litegrann för vi hade glömt tidningen hemma som mamma hade planerat altl spel i.